tystlidande

Imorgon på morgonen ska jag till vårdcentralen innan jobbet, ska kolla upp läpparna som jag har haft problem med ett tag nu och när jag ändå är där tänkte jag be om ett blodprov för att se hur mina värden ser ut. Ber nog också läkaren känna på mina revben som jag bröt för 3 år sedan, har fortfarande ont i perioder och det känns inte helt normalt där över när jag känner med handen.

 

Kunde inte sova igår och vaknade 05.30 i morse och var hur pigg som helst, har inte känt mig ett dugg trött idag heller vilket är skönt. Nu är det dax för ögonbrynsfärgning!

Vaknade lite efter 12 idag, vaknade först några gånger mellan 7 och 8 men somnade om varje gång för det var så skönt att ligga kvar i sängen och dåsa. När jag vaknade sista gången trodde jag klockan var runt 9 men den var 12! Tänkte direkt att det skulle bli problem ikväll när jag sovit så många timmar och min dag började så sent men förhoppningsvis somnar jag innan 23 så inte morgondagen blir "förstörd".

 

Började städa direkt när jag vaknade och träffade J utanför mataffären 15.30 för att handla bröd och några ostar till vår "te-eftermiddag", var riktigt mysigt. J hade köpt ett jätte gott rött te med smaken blåbär-lingon, hur gott som helst! Vi gick ut och satte oss i solen en stund när vi druckit några koppar och sedan gick vi en sväng förbi ICA för att jag skulle köpa lite frukt och solhavre dryck till imorgon, vi hade pratat en del om kost så jag tänkte att jag skulle pröva en annorlunda frukost.

 

Nu väntar två hela arbetsdagar innan man är ledig igen!

 

 

Var på en veganmässa med M idag, hon skickade sms till mig igår och frågade om jag ville följa med henne dit och jag har velat gå på den i flera år men inte haft någon att gå med så jag har struntat i det. Vi gick runt där och kollade lite, smakade på några saker och jag blev ännu mer övertygad om att jag gjorde ett rätt val när jag valde att sluta äta kött. Man fick se några bilder på hur djur på vissa svenska gårdar har det och jag blev illamående, kände hur gråten var i halsen... jag är glad över att jag inte lägger pengar och sponsrar en industri som misshandlar djur. Jag tycker inte det är okej att man behandlar djur på det sättet man gör bara för att vi ska äta dom och lägger jag pengar i industrin är det som att säga att jag tycker det dom gör är okej, och det tycker jag verkligen inte.

 

Efter att vi varit på mässan köpte vi varsin mjukglass och satte oss i solen vid vattnet och pratade. Efter ett tag kom det fram två killar till oss och frågade om de fick sätta sig brevid oss eftersom det inte fanns några bänkar lediga, självklart sa vi och de började prata och skoja med oss och det slutade med att vi satt och pratade med dom i 1 1/2 timme innan de var tvungna att gå. Jag fick många komplimanger under samtalet och när de hade gått sa M "jag tycker det är synd att du inte förstår hur fin du är både på insidan och utsidan, du skulle kunna få vem du vill, när vi går tillsammans ser jag hela tiden att killar kollar på dig och vänder sig om...", jag ser inte det hon ser, jag känner inte det hon säger. När någon säger "du är vacker" tror jag att de ljuger, att de säger så för att håna mig, jag väntar bara på att de ska börja gapskratta mig rakt upp i ansiktet. Jag ser aldrig någon som vänder sig om när jag går förbi, känner mig ful, ibland till och med motbjudande. Förstår inte hur någon ska kunna älska mig...

 

Har jag en "skev" verklighetsbild? Är jag "bättre" än jag tror? Det jag ser i spegel kanske är en falsk bild min fd pojkvän byggt upp? Han ville att jag skulle bli äcklad av mig själv, han skratta alltid åt hur ful jag var, sa att jag borde vara tacksam att han ville vara ihop med mig eftersom ingen annan skulle vilja ha mig. Han kommenterade alltid mina ansiktsdrag, sa att de inte passade ihop, sa att mitt huvud var för stort för min kropp, att jag hade manshänder, för liten mun... en gång sa han att han hade lust att sprätta upp min mun vid mungiporna så att jag skulle se bättre ut när jag log. Allt det här sa en man som påstod att han älskade mig. Jag trodde han sa sanningen, trodde att han sa det ingen annan vågade säga till mig, jag kollade mig i spegeln och grät...

 

Jag önskar att jag kunde känna och se det andra säger om mig, men jag gör det inte. Jag kollar i spegeln och förstår fortfarande inte... önskar att jag kunde gå med huvudet högt, känna att jag duger som jag är... det är som att han är kvar i mitt huvud och hela tiden påminner mig om hur värdelös jag är. Det har gått tre år snart, och fortfarande sitter han kvar på min axel och viskar i mitt öra. När blir jag fri? Fri från han som försökte förgöra mig? Ett syskon gifter sig nästa månad och jag kan inte närvara pga honom, jag kommer saknas på varenda bild, det är som att jag är död.

 

Kan inte hjälpa att jag tänker varför hände det här just mig? Vad har jag gjort för att förtjäna detta?

 

Fick en allergisk reaktion efter lunchen på jobbet idag, det brann, kliade och sved i mina läppar och de svullnade upp på vissa ställen. Fick skjuts till ett apotek av en kollega så jag kunde köpa antihistaminer. Jag får såhär då och då sedan kanske ett halvår tillbaka, men jag hittar inget samband i reaktionerna. Funderar på att gå till läkaren nästa vecka för att kolla upp vad det är, jag kommer väl tycka det är onödigt som vanligt men sen när det börjar klia sådär igen blir man arg på sig själv för att man aldrig tar tag i det.

 

Från och med idag så sitter jag endast i kundtjänst på jobbet, den tidigare arbetsuppgiften jag också hade har två andra personer tagit över eftersom de behövde mig heltid på kundtjänst (brist på personal där men på andra avdelningen är de i nuläget ganska sysslolösa så de fick ta över min arbetsuppgift). Jag tycker det bara är skönt att jag nu kan fokusera till 100% på det jag tycker är roligast och verkligen vill lära mig. Jag har några gånger när jag svarat faktiskt fått obehaglig känsla i kroppen när jag hör en mansröst jag tycker att jag känner igen, speciellt när de upprepar mitt namn när de säger hej (alltså: hej *mitt namn*) och liksom drar ut på det de ska säga, det låter som att de vill "privata mig" något...

 

Nästa vecka har jag en jätte skön vecka, jobbar 8-17 måndag och tisdag, ledig på onsdag, slutar 12.45 på torsdag, och är ledig på fredag då jag även får besök över helgen. Ser fram emot det. 

I söndags hann jag göra både hummus, broccolipaj och grahamsbullar! Det blev en väldans fart på mig och igår efter jobbet bakade jag rågbröd också så nu är min frys proppfull. Känns bra att jag har kommit igång med matlagningen och bakningen igen, att min energi går till sådant jag tycker om att göra. Hade jag haft plats i frysen hade jag bakat amerikanska äpple- och kanel muffins men det får vänta lite.

 

Tycker det är mycket roligare nu när jag hamnat på en annan avdelning på jobbet, har mer arbetsglädje och energi när jag kommer hem. Började svara i telefon själv i fredags för första gången och det går jätte bra, har mycket att lära mig men jag tycker bara att det är kul med lite utmaning. Älskar att jag har en egen plats där jag fixar och donar hur jag vill, har en stor karta framför mig som jag kollar på när det är väldigt lungt och inte finns så mycket att göra och försöker memorera länder och huvudstäder, det är lite underhållande.

 

Var hos psykologen idag så jag har inte jobbat heldag, vi pratade om reaktionen jag fick sist M var här med sin son. Nog pratat om det, nu ska jag ta tag i disken och sedan fixa lunchlåda till imorgon som blir falafel med pitabröd, sallad och kebabsås, hur gott som helst! Resten av kvällen spenderar jag nog framför datorn och bara försöker ta det lugnt.

 

 

 

Har ätit en stadig frukost bestående av havregrynsgröt, blåbär, krossade linfrön och mjölk. Just nu håller jag på att koka kikärtor som har legat i blöt under natten och ska göra en hummusröra av det hela. Tror nog att jag går ut och går en liten promenad idag, man får passa på när det är så fint väder.

 

 

Somnade tidigt igår, kände mig helt uttömd på energi. Vaknade utvilad 08.30 och tvättade från 09.00-11.30, ringde J medans jag tvättade och vi bestämde oss för att träffas i stan och köpa glass från en speciell glassaffär med helt himmelsk glass och gå och sätta oss vid vattnet eftersom de var så fint väder idag. Jag gick till (och från) stan för att få lite motion, jätte skönt. När vi ätit upp vår glass och suttit i solen ett tag så gick vi förbi en mataffär för att köpa matvete, röda linser och krossade linfrön, vi hade suttit och pratat om vad som var bra att äta för kroppen och vilka livsmedel man kan byta ut mot nyttigare alternativ och då blev jag så sugen på att testa det direkt. När vi var klara i mataffären gick vi till vanliga stället och åt en varsin sallad.

 

Imorgon kör jag en lite annorlunda "diet" igen som jag gjorde förra helgen, när man ätit mycket några dagar kan det vara skönt att dra ner på matintaget och endast äta vissa typer av livsmedel, känns som man rensar ur kroppen lite inför kommande vecka och får en nystart. Även J tyckte det lät som en bra idé och hakar på denna gång.

 

Nu är jag hemma! Vi har haft en fantastisk resa till Helsingborg och jag hade gärna stannat längre, tyckte verkligen om staden. Saknar den faktiskt, var tråkigt att åka därifrån.

 

Sitter i soffan nu och ska snart göra i ordning några smörgåsar och sedan försöka lägga mig tidigt, har haft mardrömmar båda nätterna i Helsingborg och därför inte sovit så bra. Skönt med fredag imorgon!

Jag åker iväg imorgon vid lunchtid, har packat och har fixat mat/snacks jag kan ha med på tåget. Ska snart sätta igång och dammsuga, M ska kolla till mina katter medan jag är borta och då vill jag att det ska vara rent och fint här. Är verkligen nöjd över hur det ser ut här nu, alla saker har hittat sin speciella plats, alla tomma väggar och vrår har fyllts med saker jag tycker om, som betyder något. Ingenting saknas, absolut ingenting. Jag känner det jag vill känna när jag kliver innanför dörren, mitt hem speglar mig och jag trivs här, här i min trygga borg. Kommer hem på torsdag vid 17.30, det ska bli kul att åka men samtidigt längtar jag redan hem fast jag inte ens åkt än.

 

Kollade förresten på Beyonce dokumentären idag - Life is but a dream, har velat se den sen jag fick reda på att hon skulle göra den. Hittade den på nätet, den var bra och intressant men på något sätt trodde jag ändå den skulle vara bättre, beröra mig starkare... jag fick ingen "wow" upplevelse, eller jo i vissa delar av dokumentären faktiskt men jag tror det är annorlunda när man ser den på en större skärm och bättre ljud och inte är så stressad som jag kände mig när jag såg den. Får kolla igen helt enkelt, för den var tillräckligt bra för att man ska vilja se den fler gånger än en.

 

 

Ibland släpper jag fram sorgen och smärtan jag känner djupt där inne över allt som hänt, allt som har gjort att jag sitter där jag sitter just nu och skriver på den här bloggen. En blogg som skapades på grud av mitt livsöde. Hade jag haft ett vanligt liv hade den här bloggen aldrig funnits, hade inte jag träffat honom, älskat honom, gjort honom till en del av mig så hade jag inte varit här, framför min dator och skrivit de här orden. Ibland frågade jag honom, med tårar i ögonen och gråt i halsen, hur han kunde säga att han älskade mig, påstå att jag var allt för honom när han kunde höja handen mot mig och slå mig. Hur kan du slå mig när du kollar in i mina ögon och ser vad det är du gör mot mig? Hur kan du fortsätta när du ser rädslan, smärtan och tårarna? Hur kan du slå den du älskar? Jag kommer inte ihåg svaret, men det fanns nog inget svar... jag vet att han ibland insåg hur fel han gjorde, och hur dåligt han behandlade mig, att jag förtjänade bättre än så. Han sa i slutet av förhållandet rakt ut att han var rädd för att jag skulle inse hur bra jag kunde ha med någon annan, att jag skulle förstå att en annan kille aldrig skulle slå mig så som han gjorde... därför fick jag aldrig prata med andra killar för risken var för stor att jag skulle lämna honom och bli ihop med någon bättre än honom, jag fick inte få smak på hur bra livet kunde vara. Det får en att förstå hur värdelös han egentligen kände sig, träffar man honom tror man att man ser en självsäker person framför sig med ett beundransvärt självförtroende men det var en roll han säkert antog för att dölja den hemska människa han själv tyckte han var... han har i alla fall lärt mig vad ondska är och vad ondska kan göra.

 

Tillbaka till smärtan och sorgen... det gör ont i hjärtat att vara jag, och som jag skrivit många gånger förut är det en sorg att det är så mycket som tagits ifrån mig. Jag bygger upp det som fallit igen, kanske blir det bättre än vad jag någonsin hade fått om det här inte hänt men det har sitt pris och sin smärta. Ibland känns det som att jag inte hör hemma någonstans, i staden där jag flydde ifrån har allt bara rullat på, utvecklats, förändrats. De gånger jag har varit där har jag sett hur mycket som blivit annorlunda sen jag bodde där, jag kan inte "min" stad längre, jag är en främling i den stad jag föddes och växte upp i. Här i staden jag bor nu finns det så mycket jag inte vet om, när kollegor pratar om vilka skolor de gått i och ställen som fanns förut men nu är omgjorda och sådana saker känner jag mig helt vilsen, man kan ibland också höra på dialekten att jag inte "hör hit". Det är väl bara att acceptera antar jag, acceptera att jag inte kan välja, att jag inte kan vara fri. Friheten är lika med döden för mig.

 

Det här är nog den värsta ångesten jag haft på länge, den jag har just nu... kan knappt tänka klart, går fram och tillbaka, lagade mat men det mesta hamnade i vasken, smakade skit. Försöker stanna upp, tänka, få ordning på tankarna, "varför känner jag såhär?", men det bara snurrar. Jag känner mig så orolig och rädd, får obehagskänslor och vill hoppa ur mitt egna skinn... rädda mig, snälla! Nån?!

 

M var ju här med sin son och hjälpte mig sätta upp hyllan (det blev jätte fint!), och det var i samband med att dom kom som jag kände ångesten komma... hennes son har aldrig tidigare varit här och det kändes inte bra att "blotta" min trygga borg för någon som jag inte vet om jag kan lita på till 100 procent. Jag har pratat och umgåtts med honom för lite för att kunna avgöra om han "får" komma så nära inpå mig, mitt hem känner jag är den enda trygga plats jag har och därför är det känsligt att släppa in människor här. Känner jag mig inte trygg i mitt hem har jag ingenting. Ibland orkar jag verkligen inte vara här, här i mitt liv, i den här krångliga livet där jag ständigt går runt och är rädd och vet att det finns en person som önskar att jag låg död framför hans fötter. Jag får lida varje dag för ett felaktigt val som jag gjorde för 8 år sedan... för att jag inledde ett förhållande med en sjuk människa som totalt lurade in mig i hans spindelnät. Det gör så ont i hjärtat när jag tänker på det, varför just jag? Varför var det här tvungen att hända mig? Är jag en dålig människa? Har jag kanske gjort något som gör att jag förtjänar det här? Jag vet inte varför just jag var tvungen att råka ut för en människa som släpade mig från himlen till helvetet.

 

Jag önskar att det fanns någon här brevid mig nu som kramade om mig och sa "jag skyddar dig, jag hjälper dig, oavsett vad". Jag orkar snart inte gå igenom det här ensam, snart lägger jag mig i sängen och vägrar gå upp tills någon kan lova mig att det är över, att han är borta och jag är fri...

 

 

 

 

 

Idag har jag kört en lite annorlunda diet, åt endast en portion yoghurt, en avokado, ett ägg, en banan, en apelsin och ett plommon och drack ett glas mangojuice + te och massa vatten från att jag vaknade vid 08.30 till 17.00 då jag åt smörgåsar (utan smör) med ost, gurka och paprika. Borde ätit middag men hade ingen lust. Från början var det tänkt att jag endast skulle ätit flytande föda fram till 17.00 men jag kände att jag behövde få tugga också... får se om jag gör om det nästa helg.

 

Försöker vänja av mig vid skräpmat, har inte ätit godis på ett tag och drack endast 33 cl coca cola igår, åt 3/4 dr.oetker ugnspizza med några skedar bearnaisesås och 1/2 chipspåse vilket är STOR skillnad mot vad jag förut åt på fredagar. Får se om jag halkar tillbaka i gamla spår, det är lätt hänt, men jag ska verkligen kämpa. Ska försöka börja äta mer bönor och även fisk, vilket är något jag aldrig ätit förut men jag köpte hem laxfiléer för några veckor sen och ska bara hitta något bra recept så ska jag se om jag får till det.

 

Ska fortsätta städa nu, gå ut med soporna och diska och fixa i köket. Ska nog gå och lägga mig efter det om jag blir för trött, känner redan att sängen lockar...

 

 

Igår kom jag och en kollega fram till att hennes pappa var min rektor när jag gick i gymnasiet! När vi satt och åt lunch i torsdags sa hon att hennes pappa hade varit rektor innan man fick hjärtinfarkt och blev sjukskriven, jag frågade vilket gymnasium han hade jobbat på (han bor i min hemstad så jag blev lite nyfiken) och då tyckte jag hon sa precis det gymnasiet jag gått på men det finns ett till gymnasium där med ett liknande namn och jag ville inte låta för intresserad eftersom många hörde vad vi pratade om så jag sa bara "okej". Igår frågade jag henne när vi var själva om jag hörde rätt, att han hade jobbat på *mitt gymnasium* (den här kollegan är en av få på jobbet som vet om min situation) och så var fallet, när hon sa hans namn så kände jag igen det direkt eftersom det är lite "annorlunda". Jag kommer ihåg att jag hade ett möte med honom när det började gå dåligt för mig i skolan och han har givit mig några av de bästa råden jag någonsin fått! Tycker det är helt otroligt att jag träffar min gymnasierektors dotter här, på en helt annat ort och att vi "råkat" börja på samma arbetsplats, hur stora är oddsen för det?! Jag kan tycka sånt är helt otroligt, det finns en hel del andra personer jag stött på som har något konstigt samband i mitt liv... det sker för ofta för att det bara ska vara en "slump", jag tror att det finns någon mening med allt som händer...

 

Idag ska jag bara vara hemma och ta det lugnt, det enda jag har "inplanerat" är att jag ska städa hela lägenheten och tvätta om 1 timme. Imorgon kommer M och någon/några av hennes barn hit och ska hjälpa mig sätta upp hyllan jag köpte förra helgen så jag äntligen får upp mina tre prydnadsansikten. Ingen av hennes barn har varit här tidigare och jag vet att alla som kommer hit reagerar över min gallergrind, jag tror hennes barn vet lite (fast nog väldigt lite) om min situation men funderar på att rakt ut berätta lite kort varför jag har den, kan tycka det känns bättre än att de ska behöva fundera. Får se hur jag gör.

Efter jobbet idag cyklade jag till affären och handlade mat till olika storkok jag tänkt göra och frysa in för att ha som matlåda till jobbet de dagar jag inte orkar laga mat. Gjorde den första maträtten direkt när jag kom hem och nu väntar jag på att det ska svalna så jag kan dela upp det i portioner, lägga i påsar och sedan stoppa in i frysen. Så skönt att ha ett litet eget förråd så man slipper köpa färdigrätter.

 

Har försökt ta det så lungt som möjligt den här veckan, vill undvika att komma upp i för hög stress som jag lätt kan göra. Har även lyckats komma i säng riktigt bra tider på kvällarna och fått sova ordentligt, det betyder mycket.

 

På tisdag förmiddag åker jag bort med jobbet och kommer hem på torsdag eftermiddag, blir alltså två nätter på hotell. Jag och en kollega åker dit tillsammans med tåg och möter upp några andra kollegor som redan är där. Från början var det tänkt att jag och kollegan jag åker med skulle dela rum, men jag pratade med en av cheferna och sa att jag tyckte det var jätte jobbigt att inte få sova själv så de ordnade så vi får egna rum istället. Skönt.

Hade en jätte bra helg, två från min familj var här och hälsade på och de träffade även M för första gången, både min förälder och M tyckte mycket om varandra så det är kul. Fick mycket gjort i helgen, köpte en hylla till mina ansiktsskulpturer som jag ska sätta upp ovanför tvn och så köpte jag mörkläggningsgardiner som jag satt upp mellan sovalkoven och vardagsrummet, äntligen har jag ett mörkt sovrum! Det blev både stiligt och mysigt med gardinerna faktiskt så jag är jätte nöjd, blev verkligen rätt färg på dom också. En vårjacka fick jag också tag på, är så trött på min gamla som påminner mig om kvinnojouren jag bodde på. Fick ångest när de åkte igår, ringde J på direkten efter att jag städat upp lite för att avleda mina tankar.

 

Idag slutade jag 14.30 för att jag hade möte med arbetsförmedlingen 15.15, skulle skriva på papper och prata kring personuppgifter. De har gjort om reglerna kring personer med skyddad identitet som är inskrivna på arbetsförmedlingen för att hanteringen ska bli säkrare. Mycket positivt tycker jag. Under samtalet diskuterade vi och skrev ner bl.a. hur jag ville att mina uppgifter skulle behandlas (tex hur mycket information de får ge ut till arbetsgivare osv) och hur kontakten med arbetsförmedlingen skulle se ut (via telefon, besök, brev osv). Detta är något som ska följas av den/de på arbetsförmedlingen som har hand om mitt ärende. Jag var även tvungen att visa ett papper (beslutet för kvarskrivning) för att styrka att jag hade skyddad identitet och hur länge den gäller. Alla mina handlingar förvaras i ett speciellt arkiv och inga känsliga uppgifter förs in i datorn. Jag tycker verkligen om hon jag har som kontaktperson, jag känner att hon på riktigt bryr sig om att det ska bli så bra som möjligt för mig och för att jag ska känna mig säker, kunde inte fått någon bättre än just henne.

 

Nästa vecka åker jag bort med jobbet, ska sova på hotell 2 nätter. Är ännu inte klart vem jag ska åka med och även dela rum med... känns lite nervöst att vara så nära och så lång tid med en person som jag inte är 100% bekväm med men jag försöker se det positiva med resan och inte tänka på det som känns jobbigt.

 

 

Jag har börjat äta ett ägg varje morgon men brukar koka dom kvällen innan så jag slipper hålla på med det på morgonen men igår hade jag inte glömt det så jag kokade två direkt när jag vaknade. När jag var på väg till jobbet och hade gått en bit kom jag på "fan stängde jag av spisen?!", hade gått för långt för att vända tillbaka så jag gick och tänkte på det hela vägen till jobbet och blev orolig och sa det till M när jag kommit till jobbet och då sa hon "men cykla hem snabbt och kolla det, det spelar ingen roll om du blir borta en liten stund". Eftersom jag hade lämnat in min cykel för att byta bromsklossarna och smörja kedjan fick jag låna en kollegas cykel så det skulle gå snabbare, innan jag åkte iväg kom M fram till mig med en inslagen sak i handen, räckte fram den till mig och sa "den här är till dig, den är ömtålig så du kan ju lämna den hemma och öppna sen efter jobbet", blev väldigt förvånad och tackade. Väl hemma såg jag att jag tack och lov hade stängt av spisen.

 

Efter bara några timmar på jobbet började jag känna mig dålig, såg att jag hade något på ena halsmandeln som såg ut som sådant man får när man har halsfluss så jag ringde vårdcentralen men de sa att man måste vänta annars visar ett halsprov inget. Vid 14.30 kände jag att jag behövde gå hem och vila så jag gick tidigare och hämtade cykeln jag lämnat in på vägen hem, började känna mig bättre hemma men mot kvällen blev det värre så jag bestämde mig för att vara hemma idag. Idag känner jag mig inte 100% bra så det är skönt att vara hemma, kan också ta det lugnt och städa och tvätta utan stress, funderar också på att färga håret eller om jag ska vänta med det? Imorgon får jag besök tidigt och de åker hem på söndag eftermiddag.

 

Juste, glömde skriva vad jag fick av M; det var en jätte fin helsvart "Buddha" staty (både M och jag tycker mycket om sådana) som ligger på sidan och lutar huvudet mot handen. Statyn är egentligen ingen riktig buddha staty utan en kvinnlig Bodhisattva (kallas Tara) och tillhör "nivån" under Buddha, kännetecknas bl.a. av att vara mer utsmyckad än mer enklare Buddhan.

 

 

Fick mail från sektionschefen på skatteverket idag angående posten som skickats fel, hade inte orkat skriva till henne än men det var bra att hon tog kontakt med mig istället. Svarade precis tillbaka på mailet så man får se vad som händer nu.

 

Från och med idag kommer jag börja ta emot samtal på jobbet, har suttit med en kollega några dagar med dubbelkopplat headset och lyssnat men idag började jag ta emot samtal själv med kollegans hjälp. Har varit nervös över att svara i telefon, det är hur mycket som helst man ska kunna men jag har en bra "lärare" och man lär sig mycket under tidens gång. Har även mellan varven idag lärt en annan kollega en arbetsuppgift jag också har, det är bra om någon kan ta över lite om jag har mycket att göra eller är borta. Om två veckor åker jag bort med jobbet igen, eventuellt kanske jag kommer få sova över en dag men det visar sig längre fram.

 

Ska diska, ta en dusch och sedan sätta mig vid datorn med en kopp te och kolla på ett till avsnitt av "Unga mödrar Danmark"...

 

 

 

 

Vaknade 5 i morse, helt klarvaken och det var omöjligt att ens försöka somna om så jag gick upp och tog en lång frukost framför tvn istället. Kunde inte sova igår kväll heller så jag har nog inte sovit många timmar i natt.

 

Var hos psykologen idag (gick en promenad dit från jobbet med M) och samtalet gick över tiden, fanns så mycket att prata om... bland annat min rädsla för att bli avvisad. Vi pratade barndomsminnen, vilka mina absolut första minnen är och sådana som gör att man förstår min rädsla för att människor ska lämna mig. Just nu är jag så trött på människor, önskar att jag kunde låsa in mig ensam här hemma i någon vecka, slippa prata med någon. Idag fick jag en almanacka av min psykolog, förra gången jag var där pratade vi lite om att jag har enklare att få saker gjort när jag har mer ordning och överblick över vad som ska göras och jag har under flera år alltid haft en almanacka att skriva i men har inte orkat köpa någon ny till i år så då tog psykologen med en som hon hade fått av arbetsgivaren men inte använde så jag slipper köpa någon, det blev jag väldigt glad för. Bläddrade igenom den lite hemma och skrev ner vissa födelsedagar och såg då när jag bläddrade förbi min födelsedag att psykologen hade skrivit "grattis på födelsedagen / *psykologens namn*" och ritat en blomma, tycker det var så gulligt gjort av henne.

 

Sitter nu vid datorn med tända ljus och en kopp te och ska kolla på ett avsnitt av "Unga mödrar Danmark" och sedan gå och lägga mig, hoppas på att få sova bättre i natt.

Har verkligen varit ute och njutit av vädret idag, gick en promenad till stan där jag träffade J och tog en sallad på vanliga stället och efter att vi suttit där 1 timme bestämde vi oss för att köpa med oss mackor och dricka och sätta oss på en bänk i naturreservatet istället eftersom det har varit så otroligt fint väder idag. Vid 16.00 gick vi därifrån och på vägen hem svängde jag förbi mataffären och handlade lite mat till veckan och sedan raka vägen hem, jättetrött. Sammanlagt gick jag nog 1,5 timme idag, känns bra. Känns mindre bra att jag ska jobba imorgon, men jag slutar 15.00 eftersom jag ska till psykologen.

Har precis satt upp väggfästen i sovalkoven där jag ska hänga en gardin som jag ska köpa i helgen så jag får mörkare när jag sover, nu när det är så ljust vaknar jag runt 7-8 varje morgon och kan inte somna om. Såg dock på Ikeas hemsida att det finns nya väggbeslag som är bättre än dom jag hade hemma och satte upp...typiskt, jag är alltid för snabb.

 

Nu ska jag ställa mig i duschen och sedan försöka komma i säng tidigt, jag behöver sova!