tystlidande

Jag var så trött efter jobbet i går att jag gick raka vägen till soffan när jag kom hem och kom inte upp på flera timmar. Diskade innan jag gick och la mig i sängen och somnade sedan vid 21.30. Var riktigt skönt utvilad i morse.

 

I dag är det 3 år sedan jag lämnade mitt ex. Herregud 3 hela år har gått... vilken resa det har varit. Jag var endast 16 år när vi träffades och åren med honom har verkligen format mig. Han kommer alltid vara en del av mig, min historia, mitt livsöde. Jag kommer alltid vara stolt över styrkan jag inte trodde att jag hade, styrkan som tog mig hit där jag är i dag. Ni som levt i ett liknande förhållande som jag hade, ni vet, ni vet exakt vad jag gått igenom och vad som krävs för att orka ta sig upp igen.

 

Det här året har varit det år då jag tycker jag som person förändrats mest, gjort mig fri från det gamla och utvecklat egenskaper och intressen som är viktiga för mig. Jag styrs inte av vad han tyckte jag skulle/inte skulle göra längre men förut var det en stor del av mitt liv. Jag känner att flykten inte längre är "nuet" utan börjar bli ett minne, jag identifierar mig med det som finns i mitt liv nu, inte det som varit. Rädslan i vardagen börjar sakta minska, jag kan duscha utan att behöva låsa gallergrinden vilket jag inte kunde förut och nästa steg är att inte blir lika rädd och orolig när jag hör ljud utanför dörren (när gallergrinden är olåst) och när det knackar/plingar på, det skulle kännas som en sån frihet att slippa stressen det skapar inombords.

 

Om ca 5 månader hoppas jag att jag är tillräckligt stark för att klara av ett avslag på kvarskrivningsansökan, eller för att eventuellt själv endast ansöka om sekretessmarkering. Jag vill leva som alla andra, den dagen jag kan vakna upp utan skyddad identitet och fortfarande känna mig trygg är en dröm! Det är en bit kvar dit och just därför skulle jag känna att sekretessmarkring skulle vara ett steg närmare att helt avsluta kapitlet som varit. Jag vill ha mitt liv tillbaka, friheten jag hade innan jag träffade honom. Det var 9 år sedan "livet innan honom", det är många år och jag vet aldrig om jag någonsin kommer känna det jag kunde innan de här 9 åren.

 

Då och då i dag har jag tänkt på det som hände den här dagen, men skulle inte säga att det varit speciellt mycket. Livet fortsätter... man har nya minnen och funderingar. För en gångs skull får andra tankar ta mer plats, tankar som är viktigare för mig. Jag vill endast minnas styrkan från den dagen, inget annat.

Det har varit en bra dag på jobbet i dag, mycket beror nog på att jag hade en sån bra dag i går.

 

Cyklade förbi mataffären på vägen hem från jobbet och blev precis klar med en gratäng jag lagat för att ha till matlåda i veckan, ska även frysa in några protioner. Ska snart plugga lite inför kursen, läste en hel del i går kväll så jag somnade ganska sent men nu närmar det sig verkligen kursstart och jag vill vara lite förberedd. Jobba måndag-lördag vecka 34, 35 och eventuellt vecka 36, kommer vara helt slut... men det känns skönt om jag kan en del redan nu för att kompensera de helger jag antagligen inte kommer orka plugga på.

 

Nu är det bestämt att hon jag träffade på komvux 2008, A, kommer hit sista helgen i september. Ska bli jätte roligt!

Fick besök i dag av min ena förälder och dennes partners barn som jag är mycket bra vän med. De kom vid 11 och åkte vid 18. Vi hann med jätte mycket medan de var här så det har varit en intensiv och rolig dag. Hittade äntligen en höst/vår jacka i dag! Har en som jag köpte jättenär jag bodde på skyddade boendet som jag inte alls trivs med och har velat lämna den till myrorna jätte länge men man kan ju inte göra det innan man har en ny för plötsligt är det höst och då står man där utan jacka. Jackan jag köpte var det halva reapriset på så det blev ju ett jätte kap. Just den jackan/modellen har jag också velat ha så det var ju perfekt.

 

Besöket gav mig ny energi känner jag så jag är verkligen glad över att de kom. Ska äta strax och sedan ringa min mormor och prata lite. I morgon börjar en ny arbetsvecka, längtar redan till helgen :)

 

 

En bild från idag, älskar färgerna!

 

Har 28,2 grader inomhus, tycker det är alldeles för varmt. Har en fläkt brevid mig och det hjälper i alla fall lite.

Efter att jag ätit lunch bestämde jag mig för att cykla till ÖoB, behövde ett nytt myggnät som man fäster i dörrkarmen med kardborreband då det gamla var trasigt här och där. Som vanligt när man är på ÖoB hittade jag en hel del andra saker som jag köpte; en pajform (har letat efter en bra i 3 år!), spislock (har tidigare använt grytunderlägg som nödlösning när jag lagar mat och inte vill få fläckar på plattorna), duschkräm, tandkräm, ansiktstvål, kattmat, påsar till när jag rensar kattlådan och en ny klösbräda till katterna. Till vintern ska jag köpa ett klätterträd som går ända till taket, det vet jag att speciellt en av mina katter skulle älska.

 

 

Somnade 3 och vaknade 11 av att grannen höll på med något. Ska försöka göra något vettigt av den här dagen nu.

 

Har sms:at med en tjej jag träffade på komvux 2008 och som jag varit vän med sen dess. Man kan säga att hon är den enda jag har kvar kontakten med från mitt tidigare liv och hon var här och hälsade på sommaren 2011 och nu har vi äntligen fått till att träffas igen! Ska bli jätte kul. Egentligen skulle hon kommit hit förra sommaren men det var massa saker som kom emellan.

 

Även i morgon får jag eventuellt besök från några familjemedlemmar. Får se vad vi hittar på då.

Kom hem för en stund sen efter en kväll med några kollegor. Vi var väl runt 12 stycken som träffades. Först var vi hemms hos en några timmar (han hade en jätte fin lägenhet) och satt på balkongen och pratade för att sedan cykla till stan och sätta oss på ett ställe. Jag och två andra gick efter ett tag för att gå till Mcdonals och sedan var det raka vägen hem för alla tre. Hade ingen lust att stanna så länge. Det var trevligt i dag men jag ville hem till mina katter, hem till tryggheten. Hade ångest redan innan jag gick hemifrån och den kom och gick under hela kvällen, den gör det svårt att uppskatta livet och känna glädje.

 

Innan jag skulle åka i väg i dag knackade det på dörren, blev först stel någon sekund som jag alltid brukar bli, men den här gången gick jag till titthålet nästan direkt för att kolla vem som stod där. Det var en tjej med lockigt och ganska kort hår, dröjde mig kvar lite vid titthålet för att iaktta kroppsspråk osv, velade fram och tillbaka om jag skulle öppna men tillslut gjorde jag det. Min första tanke när jag låste upp dörren var att detta var en fälla, att mitt ex stod där i porten och bara väntade på att få hoppa på mig och skickade tjejen för att jag skulle våga öppna. Min kropp blev spänd och gjorde sig beredd på anfall, men inget hände... hon frågade bara om jag hade en vinöppnare. Mitt huvud var så upptagen av alla tankar att jag sa nej, per automatik utan att tänka efter, trots att jag har en. Ville väl "bli av" med henne så fort som möjligt eftersom rädslan ändå fanns där på något sätt, men inte alls lika stark som den varit innan.

 

Vaknade 4 i natt pga oväder och hade jätte svårt att somna om så jag har inte sovit många timmar i natt och nu är jag riktigt trött. Hoppas verkligen på att få sova ut i morgon...

Samma dag som vår hund blev sämre och sämre (och senare avled på natten), och vi förberedde oss för att vi antagligen skulle behöva åka till veterinären dagen efter och avliva honom lyssnade jag på de här låtarna. Det rann tårar bakom mina solglasögon, försökte hålla tillbaka, ville inte att någon skulle se men det var svårt. Gick en kort promenad med mitt syskons barn för att barnet skulle somna och då grät jag...

 

 

 

I dag hämtade dom urnan. Får rysningar av att höra ordet, tänker på att han nu ligger där i, tillsammans med brevet vi skrev. Ordet får mig att tänka på att han verkligen inte finns längre, aldrig någonsin mer kommer jag få se honom på ett annat sätt än på bild. Tänder ljus vid hans bild jag haft på min byrå sen jag flyttade in nästan varje dag, när jag känner att jag behöver göra det. Tänker redan på hur jag vill göra på 1-års dagen... ska åka till det huset han dog och på kvällen tända massa ljus och placera ut dom så de formar ett stort hjärta på tomten så han kan se det från himlen.

 

 

Cyklade till stan i värmen, blev helt svettig. Jag ska alltid cykla så himla snabbt, kan aldrig ta det lungt och njuta liksom. I stan letade jag efter en större kattlåda men hittade ingen som jag kände att jag ville ha, köpte däremot en concealer från Makeup Store som man kan täcka röda märken med, har redan den för blåa partier. Jag ska dock börja strypa mina utgifter ganska rejält ett tag framåt så det kommer inte vara så mycket shoppande framöver. Jag vet av erfarenhet att det går utmärkt att leva på lite pengar bara man planerar och jag har på sistonde levt ganska bra och haft ganska mycket pengar att röra mig med men nu vill jag börja satsa mer på sparandet igen. Jag lägger undan pengar varje månad men jag kan definitivt lägga undan mer än jag gjort. Den här månaden blev det krångel med lönen (fick flera tusen mindre än jag borde) och han som har hand om det har semester så jag kommer säkert få vänta till nästa lön innan jag få de pengarna, men jag har gjort upp en budget denna månad som innebär att jag kommer kunna spara 4000. Har 1600 kronor till mat och 1500 kronor till att "göra vad jag vill"/sånt jag behöver. Kommer göra många storkok och frysa in mat och baka eget bröd som jag gjorde förut osv... bakade faktiskt bröd i måndags kväll, det gjorde ju att jag kom i säng sent men det var det värt!

 

 

 

Bestämde mig för att stanna hemma från jobbet i dag men kommer gå dit i morgon, kände mig lite dålig när jag kom hem i går och gick och la mig i sängen efter att jag ätit middag. Kände att de ömmade under käken på ett konstigt sätt, började känna efter och upptäckte då en knöl på vänster sida där hakan slutar och halsen börjar. Vet inte om det beror på att jag har någon infektion i kroppen eller om det är något annat men jag får vänta och se vad som händer med den.

 

Behövde få vara hemma i dag för att orka, har kämpat mig genom dagarna och varit helt slut så jag behövde få vila och andas ut. Vecka 34 och 35 blir det 6 dagars arbetsvecka och det blir jättetufft, min kurs börjar också om 3 veckor och jag kommer ha lektioner på onsdagar och fredagar.

Det kändes bättre på jobbet i dag, var så skönt att sluta redan vid 13.30. Träffade M och tog glassen som vi planerat men det blev även en sallad efteråt och jag kom hem vid 19.30. Satt i en park innan vi gick till cafét och när vi satt där och pratade såg jag två tjejer som satt en bit bort i ett gäng komma gående mot oss (fnissade och viskade) och man såg att de ville något. När de kommit ganska nära säger den ena av tjejerna till mig; jag måste bara säga att du är jätte snygg. Blev så förvånad och visste inte vad jag skulle säga, men fick fram ett "jaha, tack" och sedan vände dom igen. Då började jag och M skratta, det kom verkligen från ingenstans och min första tanke var "är de lesbiska?", men M sa att hon trodde att de helt enkelt bara tyckte att jag är snygg och kände sig "tvungna" att säga det.

 

Självklart blir man smickrad av att höra sånt och jag tycker det är härligt att man kan "ge" det till en främmande människa, att man har modet att gå fram till en person man inte känner och ge en komplimang... sätta ett leende på personens läppar. Jag beundrar faktiskt deras mod.

Hade svårt att sova i går kväll, jag kände det på mig... la mig i sängen och kände mig jätte ledsen, när tankarna började snurra blev känslorna överväldigande och tårarna började rinna. När de känslona lugnat ner sig hade jag svårt att finna ro i kroppen och gjorde avslappningsövningar och försökte få bort fokus på det som gjorde att jag inte kunde sova. Tror jag tillslut somnade vid 1 och gick upp 06.15, kände mig som tur var ganska utvilad.

 

Gick till jobbet men det kändes jätte jobbigt där, vissa stunder fick jag sån ångest att jag bara ville släppa allt och springa därifrån, men jag kämpade emot de känslorna och försökte påminna mig om varför jag är där. I morgon slutar jag 13.30 och ska träffa M och äta glass, så dagen kommer nog inte alls kännas lika tuff som i dag, men sen är det onsdag, torsdag och fredag kvar... känns som en evighet. Många kollegor tyckte i alla fall min nya frisyr passade mig jätte bra och det är alltid kul att höra.

Kollar på klockan och får panik, snart är semestern slut och om 14 timmar står jag där på jobbet. Jag försöker tänka på att cheferna inte är där, då känns det lättare... är dock rädd för att jag inte kommer kunna somna i kväll, men jag ska verkligen försöka varva ner i tid och inte lägga mig för tidigt för då brukar man få ännu svårare att sova.

 

Jag ska nog försöka hitta något som motiverar mig till att jobba, något som gör att jag orkar kämpa. Just nu har jag inget sådant och det gör allt tyngre.

Har legat i sängen ett tag och ska nu äta mellanmål; surdegsknäcke med smör, ägg med kalles randiga och nektarinbitar.

 

Tänkte visa, nu när jag äntligen blivit klar, hur hyllan som M hjälpte mig sätta upp blev med skulpturerna på (som jag älskar!). På ena kanten står en lyktranka (hjärtan på tråd) och den andra en novemberkaktus. Novemberkaktusen är skott från en jättestor novemberkaktus på jobbet som jag planterat och den trivs jätte bra här, hoppas på vackra blommor på den i november! Lyktrankan har jag haft ganska länge, lite mer än 2 år tror jag. Har tills nu inte riktigt hittat en bra plats till den och den har fått flytta runt en del, men jag tycker den passar perfekt där den står nu. Har planterat om den nyligen så nu håller den på att växa till sig och har massa nya skott.

 

Jag älskar blommor och växter! Har 10 stycken i min lilla lägenhet och har till och med haft fler, men jag tycker det är mysigt och gör mig glad. Konstigt nog trivs alla och växer så det knakar trots att de inte alls står som de "ska" (enligt växtens beskrivning).

 

Kom precis hem från M. Sickade sms till henne på förmiddagen och frågade om hon ville hänga med på en promenad, fick inget svar så jag tog mig ut själv eftersom jag bestämt att jag skulle motionera idag. Hade ingen lust, det tog emot, kände mig trött och ville bara lägga mig i sängen... men har man lovat sig själv så har man. Tänkte ta en långpromenad, men efter att jag gått 1 km kände jag att jag hade sånt spring i benen att jag började springa, tänkte "jag kan ju springa 1 km eller så länge jag orkar i alla fall och sen gå resten". Jag vet inte om det var det det där "springa så länge jag orkar" som gjorde att jag lyckades springa 9 km (!) i dag. Det längsta jag sprungit tidigare är 6,34 km, trots det var denna tur den bästa och lättaste jag någonsin sprungit. Tänkte inte ens springa idag, tyckte det var för varmt, men jag tror det var det där icke tvånget som gjorde att den psykiska spärren släppte. Innan har jag tänkt "jag måste springa x km", och kroppen har känts tung som bly... jag ska nog börja tänka om, börja anpassa mig mer till dagsformen och låta mig springa så långt jag orkar den dagen. Jag hade egentligen ännu mer att ge idag, men började få lite känningar i knäna och jag har lärt mig att det är lika bra att stanna då änna att börja pressa sig till max och skada sig.

 

Medan jag sprang fick jag ett sms som jag läse när jag var klar, hon hade haft problem med telefonen och därför inte svarat men undrade om jag ville komma till henne, så jag hoppade in i duschen, åt medans jag stretchade, gjorde mig i ordning och cyklade sen i väg. Var skönt att träffa henne, få prata ut om både det ena och det andra. Är ganska trött nu och tänkte börja gå och lägga mig, proppen i avloppet är fixad så man har ett problem mindre när man vaknar i morgon. Bara jag får bukt med den lila läckan också då skulle det vara toppen.

Äter lunch medan jag har färg i håret och väntar på att det ska tvättas ur. Ska sen till affären och köpa något för stoppet i avloppet, höll på i två timmar igår men det har fortfarande inte släppt helt. Det har även börjat läcka på ett ställe så jag får väl ringa hyresvärden på måndag om jag inte lyckas fixa det själv.

 

När jag skulle diska pajformen så kloggade avloppet i köket igen. Typiskt. Har i två omgångar hällt i bikarbonat och vinäger för att försöka lösa upp det. Det puttrar rejält därifrån nu så de borde nog funka.

 

Har legat i sängen i flera timmar, inte orkat göra någonting. Bara spelat Wordfeud. Borde ta mig ut och jogga i morgon men redan vid 9 kommer det vara 17 grader, måste då vara ute senast vid 8 för att det inte ska bli för jobbigt att springa men jag behöver sova... tror jag får lova mig själv att ta en långpromenad i snabb takt på minst 1 mil istället. Har ätit jätte dåligt idag, "tröstätit" kan man nog kalla det, men jag har behövt det. I morgon är det nya tag.

Gick till affären efter att jag startat tvättmaskinerna i tvättstugan för att handla lite. Fick för mig att baka blåbärspaj så jag köpte ingredienser som behövdes och gick hem och fixade i ordning en. Åt med en klick grädde till och ska frysa in det som blev över.

 

 

Hade jätte jobbig ångest igår kväll och kände mig jätte ledsen, men kunde i alla fall sova bra i natt. Idag känns det bättre men jag känner mig slö. Ska tvätta vid 12 och fixa lite mer hemma om jag orkar. Pula lite.

 

Igår sa en kollega att cheferna på jobbet går på semester nästa vecka i 3 veckor, vilket gör att jag funderar på att gå på måndag om jag inte haft en hemsk natt. Det är nästan som en annan arbetsplats när de inte är där och det är inte lika påfrestande att gå dit. I västa fall går jag hem om jag känner att jag håller på att bryta ihop.

Hämtade precis halsbandet som jag beställde i måndags, det kom otroligt snabbt måste jag säga. När jag öppnade asken fick jag tårar i ögonen, det var ännu finare än vad jag hade föreställt mig! Jag har, som jag tror jag skrivit tidigare, gjort halsbandet till minne av vår älskade hund. Kanske lägger upp en bild på den senare. Djur betyder jätte mycket för mig och har alltid gjort, de har en speciell plats i mitt hjärta och ger mig en lycka som ingen människa lyckats med. Bortgången av vår hund har fått mig att tänka mycket på döden, och speciellt på den dagen då min äldsta katt som är 12 år inte längre kommer finnas här... jag önskar att mina katter kunde få leva för evigt, men så fungerar ju inte livet tyvärr. Går runt och oroar mig för att man katt ska bli dålig, att något ska hända henne som gör att jag måste ta ett beslut jag aldrig vill behöva ta, att jag en dag kommer komma hem med en tom kattbur... blir så ledsen när jag tänker på det, min älskade fina katt.

 

Valde att ha en äta-vad-jag-vill-dag i dag istället för i morgon, behövs efter den hemska natten och ångesten som finns i kroppen.

 

Hade tänkt fixa i lägenheten nu, städa, sortera sånt som behöver sorteras och kanske flytta runt lite i byrån och garderoben, samla ihop saker som jag ska ge till Myrorna osv.

 

 

Hemsk. Det är vad min natt har varit. Var 27,5 grader inomhus när jag skulle gå och lägga mig, svettades av att bara finnas till. Öppnade balkongdörren och fönster helt för att få in så mycket sval luft som möjligt innan jag gick och la mig, medan jag väntade fick jag för mig att flytta på kattlådan i badrummet och göra rent den så det tog sin lilla tid. När jag väl la mig i sängen var jag inte alls trött, låg och tänkte på saker som snurrade runt i mitt huvud. Somnade kanske vid 2 eller halv 3, vaknade vid 4 och kunde inte somna om förens 6. Väckarklockan ringde 08.30 och då var jag så trött att jag mådde illa, drömde massa konstiga drömmar, typ mardrömmar, så det kändes ju som jag knappt sovit.

 

Var hos frisören 10.45 och klippte äntligen bort en stor del av håret, med alla gamla minnen i. Har kortare i nacken och längre fram, som längst är håret till axlarna och jag är jätte nöjd! Känner mig befriad och när jag ser mig i spegeln ser jag en annan person, inte hon som levde det andra livet längre. Det här känns som det var det sista stora klivet som fattades in i det nya kapitlet i mitt liv. Har köpt toning och ska färga utväxten och det urtvättade i helgen, det är det endas som fattas innan det blir helt perfekt.

Efter många om och men så blev det en promenad på nästan 9 km. Kände mig så opeppad att jag gick och tyckte synd om mig själv (haha). Var svettig, trött, törstig och längtade hem till sängen, trots det valde jag den långa promenadvägen, tänkte att psyket inte skulle få bestämma! Det är ju inte direkt så att man någonsin ångrar sig att man gått en lång promenad, visste att jag skulle vara mer nöjd efter en lång än en kort promenad och nu är jag ju hemma och kan vila hur mycket jag vill.

 

Har varit jätte trött i dag, har ingen energi i kroppen. Även i går låg jag flera timmar i sängen. Kan det vara värmen som gör en trött? Ska äta middag nu och sedan lägga mig i sängen och vila lite.

Vaknade 7, var vaken till 8 och somnade om till 11. Ska försöka ta mig ut om ett tag, kanske på en långpromenad. Har egentligen ingen lust men jag försöker tänka bort det.

 

M kommer hem från sin utladssemester på fredag, hon har varit borta sen förra fredagen. Vi har planerat att träffas i helgen så det ser jag fram emot, behöver träffa folk känner jag.

Har bestämt mig för att det blir bob-frisyren! Ser verkligen fram emot att se resultatet på torsdag. En del av mitt beslut att vilja ändra mitt hår är pga chansen att jag kanske inte får beviljad kvarskrivning. Skulle aldrig göra det endast pga det, men det har varit med i mina tankar när jag tagit beslutet. Jag vill ha förändring och göra så att det ska bli svårare att känna igen mig.

 

Blev så sugen på varm choklad så jag gjorde i ordning lite och åt 2 smörgåsar surgesknäcke med philadelphiaost till. Har lust att äta minst 10 smörgåsar till men det gäller att ha lite pli på sig själv :)

 

 

Har bokat tid hos frisören. Igen. Klippa håret 3 gånger på 1 månad är inte dåligt. Anledningen är ju att jag har haft jätte långt hår från början (till rumpan) och velat vänja mig vid längden. Så det tycker jag är acceptabelt. Den här gången ska jag antingen klippa en lång bob-frisyr eller behålla frisyren jag har nu fast klippa av lite på längden och sedan klippa upp hela håret.

 

 

Är hemma efter en joggingtur på 6,34 km! Trodde jag skulle vakna tidigt idag som jag brukar och kunna springa vid 9 men jag sov till nästan 10 och kollade då på vädret och såg att det skulle vara skinande sol hela dagen och jätte varmt även på kvällen vid 8. Tänkte att det var lika bra att snabbt äta frukost och sedan ta sig ut och springa eftersom det kan kännas lite mildare i luften på förmiddagen. Åt frukost (keso) och var klar vid 10.40 och började springa direkt när jag kom ut (struntade i uppvärmningspromenaden för att vinna tid).

 

Bestämde mig för att jag skulle springa 6 km, oavsett hur trött jag var så skulle jag kämpa. Värmen gjorde det ju inte lättare precis men det gick i alla fall! Skrev för några dagar sedan att jag ville kunna springa 6 km inom en månad, det tog inte lång tid innan det var avklarat :)

Beställde smycket jag suttit och klurat på flera dagar i morse, tar nog 2 veckor innan jag får det eftersom det är sommar och allt.

 

Blev jätte trött efter all matlagning att jag legat i sängen i flera timmar, har inte kunnat sova men legat där och inte orkat göra något annat. Fixade bilder i en ram som stått tom innan jag satte mig vid datorn och tände ljus. Ljus har alltid varit en sorts tröst för mig när någon inte längre finns här med mig i livet. Tycker det är jobbigt att det imorgon natt är 1 vecka sedan vår fina hund somnade in, tänker på det hela tiden. För en vecka sedan levde han, jag kunde klappa honom, pussa på honom... men nu... Veckan innan det hände hade jag ingen aning om att 10 juli 2013 skulle bli ett datum jag för alltid kommer minnas, på tisdagen var jag helt ovetande om att han den natten skulle bli en ängel. Det är få gånger man känner så stark sorg att det känns som att hjärtat ska brista, att hjärtat inte ska orka med sorgen eftersom den är alldeles för smärtsam. Det svåraste för mig var nog att jag inte var beredd, helt plötsligt skriker mitt syskon; *hundens namn* är död! Han andas inte!

 

Jag hade jätte svårt att sova den natten, trots att jag var jätte trött. Jag tror att man undermedvetet kan känna på sig saker... det finns en anledning till varför jag inte somnade. Jag är glad över att jag hörde hans sista steg, hans sista andetag. Min älskade hund. Det gör så ont i själen när jag tänker på det. Precis efter att han dog blev det plötsligt en väldig storm utanför och sedan började det regna. Efter kanske 30 min - 1 timme efter att han somnat in och jag satt utanför rummet där han låg så kände jag plötsligt en kraftig värme mot min överarm som var närmast dörren, för mig kändes det som att han på något sätt lämnade huset då, han sätt att säga hej då. Då slutade även stormen.

Cyklade till mataffären för att handla lite mat jag kan laga i stora portioner och frysa in. Sparar pengar och blir sysselsatt på samma gång. Lagade vegetarisk tacogratäng till sen lunch idag och den är så himla god och enkel att göra. Botten består av philadelphiaost och creme fraiche, mellanlagret av vegetarisk färs (man kan även använda köttfärs) med massa kryddor och toppenlagret av stekt paprika (röd, orange, grön) och gullök. Är god att äta med alla tillbehör som man brukar ha till vanlig taco. Går utmärkt att frysa in.

 

Ska alldeles strax sätta igång och göra pizza med hemmagjord fullkornsbotten. Det blir ingen vanlig fyllning i den utan en fyllning som endast består av creme fraiche, kvibille ädelost och kryddor. Brer först på Felix tomat/chilisås på pizzabotten och sen häller jag över den ganska fasta ostsåsen som jag gjort i en kastrull. Jättegott!

 

 

Förra söndagen var första gången på kanske 10 år som jag badat i Sverige. Har badat utomlands men Sveriges sjöar och hav har inte lockat mig speciellt mycket. Tog ett kvällsdopp med mitt syskons partner och en som de lärt känna på orten där deras landställe ligger. Det var kallt i vattnet men ändå jätte skönt att svalka sig lite, hade badat bastu en stund innan vi åkte dit och på dagen hade vi haft 28 grader.

 

 

Dagens middag; bandspagetti (fullkorn) med spenat, vegetariska bitar, gullök, grädde och massa tomatbitar!

Har precis duschat efter en joggingtur på 5,67 km, blev så svettigt att linnet var helt blött när jag kom hem. Sprang lite annorlundare väg än jag brukar, kände mig trött på den gamla vanliga turen men jag kände mig inte på topp i dag. Fick kramp i magen under den sista halvan av turen, nästan som mensvärk och när jag stannade blev det ännu värre. Såhär efteråt känns det dock alltid skönt att man sprungit och man blir faktiskt mindre sugen på onyttiga saker, vill hellre ha en frukt eller grönsaker än godis och chips.

 

Började springa "på riktigt" i början av juni och har nu hållt på i 1,5 månad, jag har kommit förbi det där stadiet då det finns en stor chans att man tröttnar och lägger, nu är det snarare en del av vardagen och något jag "måste" göra. Jag har inte utvecklats så mycket längdmässigt men jag springer på lite snabbare tid nu än i början, siktar på att kunna springa minst 6 km om 1 månad. Tidigare har jag sprungit som mest 5,08 km så idag slog jag ett personligt rekord.

Vaknade 9 av att min ena katt försökte väcka mig, hon lyckades som ni märker. Har ingen aning om vad jag ska hitta på idag förutom att jag ska jogga senare.

 

I veckan ska jag till vårdcentralen för att prata med en läkare och se om det finns möjlighet att blir sjukskriven. Förstår inte hur jag ska orka gå till jobbet nästa måndag när det är så psykiskt påfrestande att vara där, och att må dåligt och behöva gå i den miljön klarar jag inte just nu. Jag kan inte göra så mot mig själv. Förut hade jag gjort det men inte nu längre, mitt välmående kommer först.

 

 

 

Tog mig ut på en tur på 1 mil, 8 km snabb gång och 2 km joggande. Det är jätte varmt ute, runt 26 grader, så att springa långt var jag knappast sugen på. I morgon blir det sämre väder så då kanske jag passar på att springa någon gång under kvällen. Känner att jag blir piggare och på något sätt mår bättre efter att jag rört på mig, men det tar verkligen emot innan man kommer ut.

 

När jag kom hem tog jag en dusch och stekte sedan champinjoner i olja med olika kryddor och la fetaostbitar på, blev jätte gott!

 

 

Igår kväll fick jag en jätte obehaglig känsla i kroppen, kände hur paniken började leta sig fram, nästan som panikångest. Det var jätte jobbigt. Kände mig också rädd på något sätt, men för vad vet jag inte...

 

Vaknade 10 i morse, skönt att jag fick sova bättre än igår. Ska försöka ta mig ut på en promenad eller jogga senare. Har suttit i soffan hela dagen och letat smycken, i det fina vädret... ush sånt ger en mer ångest. Dags att försöka ta sig ut i solen.

Lyckades somna om efter kanske 4 timmar, vid 9, och sov till runt 12. Vaknade av att katten jamade för att hon ville ut. Åkte till stan efter att jag ätit lunch och gick runt till olika guldaffärer för att leta efter ett specifikt smycke, det verkade tyvärr inte gå att få tag på men jag har hittat ett annat jätte fint smycke (hänge till halsband) där jag ska gravera in text på fram och baksidan.

 

Gick förbi Subway innan jag åkte hem för att köpa en smörgås och i kön, precis framför mig, såg jag en av dom som jobbade på det skyddade boendet prata i telefon. Låtsades inte se henne, kände verkligen att jag inte orkade prata och hon gick ur kön för att prata i telefonen och ställde sig sedan i den igen och då var det flera personer mellan oss. Skönt. Hade varit svårt att undvika henne om hon hade stått precis framför.

Vaknade vid 5 och har sovit dåligt i natt, minnesbilder dyker upp och jag får nästan panik. Vill inte tänka på det, vill inte känna... men samtidigt vill jag aldrig glömma.

 

Tog mig ut för att springa idag vid 19, har suttit i soffan hela dagen och gråtit, kollat på tv och pratat i telefon. Hade mina känslor fått bestämma hade jag suttit kvar i soffan tills jag blivit trött och gått och lagt mig, men jag vet att man bara mår sämre då (även fast det inte känns så i stunden). Sprang 4,2 km, kände smärta från den skadade sidan av bröstkorgen under hela turen och har haft känningar sen igår, tror det beror på påfrestningarna efter all gråt... lungorna får jobba en del och trycker mot skadan.

 

När jag mår som jag gör nu har jag svårt att hålla mig till bra och nyttig mat, det blir lätt chips, godis, choklad, coca cola, pizza osv. Jag brukar kalla det en "sockerkram" eller "fettkram"... hjärnans sätt att försöka få tröst. Efter joggingturen har jag försökt få i mig mat som är bra för kroppen, men det är svårt att låta bli det andra.

Skulle egentligen kommit hem under kvällen idag, men pga det som hänt kom jag igår med tåget 17.11, behöve få träffa mina katter och sörja ifred.

 

I söndags åkte jag till ett syskons landställe och var där till igår morse då vi hastigt åkte till staden jag kommer ifrån där hela min familj finns. Sa ett sista hej då till vår älskade hund hos veterinären dit vi hade kört för kremering. Han dog en naturlig stillsam död vilket jag är jätte glad för, han slapp djursjukhus, stress och sprutor. Jag hörde honom ta sitt sista andetag och jag hoppas han är lycklig vart han än nu är.

 

Jag gråter hela tiden, så fort jag tänker på honom så får jag ont i hela kroppen. Tankarna gör ont. Känslorna gör ont. Döden gör ont. Jag önskar att döden inte fanns, att han hade fått leva för alltid... men jag vet ju att det aldrig kommer vara så. Någon gång måste det hända och det var som att han hade valt det tillfället, som att kroppen kämpade tills alla var samlade. Jag är så tacksam att jag fick träffa honom innan det sista andetaget, att jag fick vara med trots att det var en smärtsam upplevelse.

 

 

I natt somnade vår älskade hund in. Han dog på den plats han älskade mest med människor som älskar honom oändligt runtomkrig sig. Smärtan jag känner i hjärtat är obeskrivlig, saknaden är enorm. Det har varit intensivt och i natt har jag endast sovit 2 timmar. Tänker på vår fina familjemedlem och tårarna slutar aldrig forsa ner för kinderna, när jag tänker på att jag aldrig någonsin får träffa honom igen vill jag bara skrika rakt ut. Skrika av smärta. Jag vill inte förstå, inte acceptera. Han är borta för alltid.

 

 

Drömmer så konstiga och intensiva drömmar, har gjort det i tre nätter i rad nu. Antar att det är någon bearbetning som är igång i huvudet nu.

 

Var ute och sprang för 2 timmar sen, har blivit dåligt med det på sistonde eftersom jag går så mycket på jobbet och behöver vila på kvällarna. Sprang sist förra söndagen men nu när jag har semester ska jag verkligen passa på. Sprang 5 km utan problem idag och på den bästa tiden jag någonsin sprungit, älskar när det bara flyter på och man känner sig lätt som en fjäder.

 

Åkte till stan tidigare på dagen och köpte två bh:ar, en kortärmad tröja, kajalpenna, gravdekoration, ett jätte fint ljus från Indiska och hämtade mina glasögon jag lämnade in tidigare i veckan.

 

I morgon mellan 11 och 12 blir jag upphämtad och åker bort till på torsdag, ska bli skönt men samtidigt kommer jag sakna mina katter jätte mycket... tycker inte alls om att vara borta från dom. Men jag är snart tillbaka och då ska det ätas nyttigt och tränas!

 

 

Jag trodde det skulle kännas skönt att ha lite semester från psykologbesöken nu när det är så hektiskt på jobbet, men idag fick jag panik. Hur ska jag kunna klara mig alla de här veckorna utan henne? Jag mår dåligt på jobbet, det har snabbt blivit mycket värre och nu när M inte är där längre känner jag mig utsatt. Ena chefen är psykopat, och då menar jag det verkligen. Har ganska länge känt ett hat och ilska mot honom pga att han har drag som påminner om mitt ex. Jag har till och med känt det utan att chefen gjort något mot mig. Har för mig att jag skrivit om det förut? Just den här chefen (har flera) blev väldigt arg på M när hon meddelade att hon vill sluta, överdrivet arg. De har haft en bra relation och chefen har tyckt väldigt mycket om henne, bäst av alla på hela företaget. Men de sista dagarna innan M slutade så har han betett sig hemskt mot henne (han gör alltid så när någon gör något som inte passar honom). M gick till läkare och sjukskrev sig för att slippa gå till jobbet idag, trots att det skulle varit hennes sista dag eftersom hans beteende var för psykiskt påfrestande. Problemet för mig nu är väl att chefen vet att jag och M står varandra nära och nu har han gått på mig och jag är rädd för att det blir värre. Chefen ignorerade mig totalt idag och när jag sa något låtsades han inte höra... ni som varit i ett misshandelsförhållande tidigare förstår nog vilka känslor sånt beteende väcker. INGEN ska få behandla mig så igen. ABSOLUT INGEN! Fortsätter han kommer jag kontakta min handläggare på arbetsförmedlingen och i värsta fall anmäla arbetsgivaten till arbetsmiljöverket. Jag och M kommer eventuellt tillsammans boka möte med vår gemensamma handläggare för att diskutera det här.

 

Idag har verkligen funderat på att söka till universitetet VT 2014, främst för att komma ifrån jobbet men också för att komma igång med utbildningen. Ett annat alternativ är att säga upp mig och försöka leta nytt jobb eller i värsta fall sjukskriva mig. Jag kan inte gå i en miljö som får mig att må sämre och som påverkar min rehabilitering negativt, så är det bara.

 

 

I dag har jag varit på sjukt dåligt humör hela dagen, gick runt som en tickande bomb på jobbet som kunde explodera när som helst. Hatar att känna sån ilska och irritation, man verkligen kokar inombords och psykiskt är det nästan en plåga. Hoppas på en bättre dag i morgon.

Hade en konstig dröm i natt, drömde om Han. Vi var ihop, och jag var lycklig och kände mig enormt älskad av honom... den känslan jag kände i drömmen har jag tänkt på hela dagen, saknar den otroligt mycket. Någon som älskar en, någon som bryr sig, någon som är stolt över en. I drömmen var vi i alla fall hemma hos hans bästa kompis och hans flickvän och det kom och gick människor, precis som det var i verkligheten. Allt kändes så verkligt i drömmen; samtalsämnen, situationer, relationer, förhållningssätt... Efter ett tag händer det något, och plötsligt blir han arg på mig av någon anledning och börjar jaga mig, jag är jätte rädd och försöker fly från honom med bil. Vaknade strax innan 6 mitt i flykten och kunde inte somna om, men jag skulle ändå upp 06.15 så det gjorde inte så stor skillnad egentligen.

 

Har känt den där tomhetskänslan i kroppen hela dagen, tänker på de där bra sakerna som jag aldrig glömmer, det där som jag inte har nu och som lämnat ett tomrum i hjärtat. Egentligen hänger mycket ihop med mitt och hans outtalade spel framför andra, spelet om det perfekta förhållandet. Efter ett tag insåg många att det fanns ett mörker, ett väldigt mörkt mörker och de förstod att det skedde saker som de aldrig fick se... men jag vet att de förstod till 100% att det inte berodde på mig, utan på han. Jag var ingen jobbig flickvän, jag tjatade inte, bråkade inte, och jag ställde alltid upp. Oavsett vad. Det gav jag bevis på många gånger. Jag fick ofta komplimanger av hans kompisar och deras flickvänner och jag kan lova att jag kommer leva på dom hela livet. När jag tänker på vad de sa värmer det i hela hjärtat. När jag skriver det här kan jag inte hjälpa att jag börjar undra vad de gör just nu, eller hur deras liv ser ut. Jag undrar alltid om de tänker på mig, om de försökt leta upp mig för att höra vad som hänt eller få mig tillbaka med mitt ex? (ovetandes om vad han gjort). Det är 3 år sedan jag träffade alla sista gången, och i slutet av denna månad är det 3-års dagen för den dagen jag bestämde mig för att lämna allt och aldrig återvända igen. Den dagen betyder mycket och kommer alltid göra det.

 

15 juli, 2010, bröt han mina revben i samband med en misshandel. Jag tror det också var den gången han stod med en skruvmejsel mot min bröstkorg... jag trodde jag skulle dö, jag visste inte hur det skulle sluta eftersom det inte gick och lugna honom. När han märkte att jag skadat mig så började han håna mig, putta på mig och skrattade åt att jag "låtsades ha ont" för att han skulle tycka synd om mig. Förnedring... det är verkligen något man fått känna på många gånger. Den gången är en av de händelser som satt djupa spår och finns som ett trauma i min kropp. En av anledningarna till att jag har gallergrind. Skräcken de minutrarna som det pågick går inte ens att beskriva, och att spring från någon och känna personen flåsa en i nacken och veta att man inte är tillräckligt snabb... det är som en skräckfilm. När jag tänker på det nu känner jag tårarna som är på väg.

Gick redan 13.00 från jobbet idag, hade glömt glasögonen hemma som jag tänkt lämna in och få andra (starkare och icke-reflekterande) glas. Så jag cyklade hem, hämtade glasögonen, cyklade till fysioterapin, därefter till en stor sportbutik och till sist till stan. Och från stan hem.

 

På fysioterapin satt vi och pratade om lite allt möjligt den här gången, blev inga övningar men massage som vanligt i slutet. Kändes bra att det nästan bara blev prat, man får en chans att lära känna personen man går hos och känner sig tryggare på något sätt, man blir inte helt främmande för varandra. I dag var sista gången där innan sommaruppehållet men har en ny tid i augusti.

 

I sportaffären hittade jag träningsbyxor som satt helt perfekt och som jag kan använda på jobbet och en lite finare tight t-shirt. I stan köpte jag två linnen, en bh, klädvårdsrullar och lämnade in glasögonen. Innan jag åkte hem köpte jag en mjukglass och åt på vägen, var lite krångligt men det gick.

 

Nu är det tre dagar kvar till semester!

I går blev det klart att jag åker bort på söndag och blir borta några dagar, har inte bestämt mig för hur många än men antagligen kommer jag hem på torsdag. Blir upphämtad med bil av dom jag ska till eftersom de har vägarna förbi här så det var perfekt så slipper jag krångla med tåg och massa byten. Ska äntligen få träffa min mormor också som kommer befinna sig en bit därifrån jag ska, så vi kommer ta en biltur dit och på vägen kommer vi även besöka min morfars grav där jag tänkte sätta lite dekorationer och göra fint.

 

I morgon efter fysioterapin hade jag tänkt gå runt lite i stan och kolla, speciellt efter dekorationer till graven men även efter bekväma kläder till jobbet och kanske några träningskläder... beror lite på hur varmt det är och hur länge jag orkar. Har jätte ont i fötterna och knäna efter jobbet men jag tänkte lägga ifrån mig datorn nu och träna lite/göra några övningar, sedan blir det en dusch!