tystlidande

Imorse körde jag 1 mil på crosstrainer och slog mitt personbästa med 10 minuter så jag tog milen på 50 min istället för 60 minuter. Kändes skitbra! Var helt opeppad när jag kom till gymmet och tänkte att det blir ett lugnt träningspass men efter ca 15 minuter fick jag värsta energin och bara körde på.

 

Igår kväll kom det några tårar innan jag gick och la mig, behövde verkligen få ut lite känslor som legat och bubblat. Idag har jag känt mig gladare och på bättre humör och det var kul att träffa kollegorna över en lunch. Nu sitter jag i soffan med ena katten på soffans kudde bakom mig och andra katten på en sittpuff framför mig. Mina älskade fina djur, jag önskar ni kunde få leva för evigt. Tanken på att de en dag inte kommer finnas, att det kommer finnas en sista dag då jag får stryka min hand över deras mjuka päls får mig att gå sönder inombords. Jag försöker dock uppskatta den tiden vi fått och nu har, ta tillvara på alla stunder och ge all kärlek medans jag kan. Det är väl det som är det värsta med livet, att den någon gång tar slut för alla.

 

Jag var så himla trött när jag kom hem från stan att jag direkt gick och la mig i sängen och sov i 1 timme, nu är jag jätteseg och orkar typ bara sitta här men jag ska försöka samla kraft och städa lite.