tystlidande

Tänkre precis skriva "Hej", som om att jag var på jobbet och skulle skriva mail. Arbetsskadad eller vad? På tal om jobbet så var det en stor dag för mig idag. Idag var det första gången som jag officiellt gått ut med mitt riktiga efternamn och bett avdelningschefen ändra i alla register och min mailadress. Även min adress och mitt personnummer ska registreras. För mig är det här jättestort, äntligen får jag vara jag, äntligen känner jag att jag fritt kan säga vart jag bor, mitt personnummer och andra detaljer som jag förut velat hemlighålla. Jag kommer dock inte säga sanningen om "efternamnsbytet", jag har haft ett falskt efternamn på jobbet men jag ska fortfarande låtsas som att jag har hetat det men nu valde att ändra till ett annat släktnamn eftersom det jag hade var så vanligt. Jag hade inte planerat att säga det idag, men jag kände bara att det var rätt just då när jag gick fram till avdelnigschefen. Det första han sa var "jag måste bara få fråga, varför har du haft skyddad identitet?", och det lät verkligen som att han har funderat länge på det. Jag svarade att det var p.g.a. en tidigare pojkvän, då sa han något i stil med att de männen är idioter och sen sa han "men han har släppt dig nu?" och jag svarade "jag tror det, förhoppningsvis" och då sa han "annars får vi ringa någon som fixar det", hahaha. Känner mig verkligen glad i kroppen idag, det där har varit en tung sten i hjärtat som lättat. Nu är det jag som tar kontrollen över mitt liv, inte rädslan och därmed indirekt mitt ex. Jag SKA få leva fritt, jag vill inte ljuga mer, jag vill bara få vara jag.