tystlidande

Var hos Anders idag och pratade om min ålderskris, det behövdes. Det är inte lika mycket kris nu som innan, Anders hjälpte mig se klarare på vissa saker och att jag ska se lösningar istället för problem. Som det här med att utbilda mig till exempel, finns det någon annan väg att gå istället eftersom jag inte ens vill plugga just nu? Är det något fel i att jag tar mig fram i arbetslivet på något annat sätt? Är jag mindre värd för att jag inte har någon högre utbildning? Jag måste sätta mig ner och tänka, vad vill jag egentligen? Om jag just nu trivs med mina arbetsuppgifter och lönen då kan jag ju fortsätta och njuta av det just nu och börja plugga när det känns rätt om jag nu vill det, och främst när jag vet VAD jag vill plugga. Inte bara plugga och sitta med höga studielån bara för att man ska "ha pluggat". Jag måste uppskatta det jag har, varför kan man aldrig göra det? Man tänker alltid på vad man inte har, eller skulle vilja ha, inte på allt fantastiskt man har just nu. Anders måste bli trött på mig, jag beklagar mig över sånt jag aldrig tar tag i, utan kommer dit gång på gång och säger hur jag önskar att mitt liv såg ut. Vi pratade om att jag önskar att jag träffade någon, jag börjar känna mig redo och jag saknar någon att dela livet och vardagen med... men vad gör jag för att kunna få det? Absolut ingenting. Anders frågade mig hur jag tänker att jag ska träffa någon, och ja sa då att någon som är intresserad av mig tar intiativet och kommer fram till mig, men då frågade han hur jag visar att jag är intresserad så personen vet att han ska komma fram och då fick jag mig en tankeställare. Bra män blir inte serverade på silverfat, de kommer inte gratis. Hur tänkte jag där egentligen? Och varför ska alltid killen ta intiativet, oftast är det ju sådana killar som är som mitt ex, tänk om det är en toppenkille jag är intresserad av och han är intresserad av mig men igen vågar ta intiativet, då blir det ju inget. Nej dags att tänka om! Anders sa många bra saker som jag ska fundera över. Den 16 maj har jag sista träffen med honom innan ett långt uppehåll till ungefär mitten av september, detta p.g.a. att den hektiska sommarperioden drar igång på jobbet.

 

Imorgon ska jag träffa min vän M i stan, det blir kul! Då kan jag fortsätta filosofera och analysera mina tankar med henne medan vi tar en glass och kollar på folk.